Mando diao

Strövtåg i hembygden

Mando diao
Strövtåg i hembygdenDet är skimmer i molnen och glitter i sjön,
Det är ljus över stränder och näs
Och omkring står den härliga skogen grön
Bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
Står min hembygd och hälsar mig glad,
Var mig hälsad! - men var är min faders gård,
Det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bänt, det är härjat och kalt,
Där den låg, ligger berghällen bar,
Men däröver går minnet med vinden svalt,
Och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
Och ett fönster stå öppet däri,
Som piano det ljöd och en munter bit
Av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
När han ännu var lycklig och ung,
Innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
Och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
Invin sjön för att höra has tal
Om det gamla, som gått, medan tiden led,
Om det gamla i alsterns dal.

Och sit sorgsna och sorlande svar han slår,
Men så svagt som det blott vore drömt:
"det är kastat för vind sedan tjugu år,
Det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
Där står tomheten öde och kal,
Och min eviga vagssång är allt som finns
Av det gamla i alsterns dal.

Ramble no distrito de origemO brilho nas nuvens e glitter no lago,
É leve em praias e nariz
E alguns são o verde da floresta adorável
Atrás prados ondulantes grama.
E com o verão e acordes de vento de beleza e de floresta
É a minha casa e cumprimenta-me feliz,
Ser me cumprimentou! - Mas onde está fazenda do meu pai,
A trama atrás da linha de bordos.
É vazio, é dobrada tanto, é rasgado e nua,
Lá estava, é rock bar,
Mas o acima é a memória do vento frio,
E a mente é tudo o que resta.
E é como se eu estivesse olhando para uma empena de pé branco
E uma janela se abrir a partir daí,
Como o piano soou e uma peça hilariante
Por um show de melodia arrojado.
E isso é como seria a voz do meu pai,
Quando ele ainda era feliz e jovem,
Antes que a canção era silêncio no peito morrendo
E sua vida era triste e pesado.
É vazio, é queimado, eu quero deitar
Invin lago para ouvir o discurso tem
Se o velho, desaparecido, enquanto o tempo passava,
Se o velho em alsterns vale.
E sente-se triste e resposta murmurando ele ataca,
Mas tão fraco como ele só teria sonhado:
"Ele é jogado ao vento há vinte anos,
Ele está morto e enterrado e esquecido.
Onde você personagens queridos e visões lembrar,
Não é o vazio deserta e nua,
E meu vagssång eterno é tudo o que há
Do velho em alsterns vale.
Encontrou algum erro na letra? Por favor envie uma correção clicando aqui!