Ripeluokte ii

Drömmar om ljuset ovan skog
Skinande vitt i beskådad öga
Sken upp när dagen en gång dog
Under stjänspektaklet i det höga

Leder han som vill minnas
Vad fjället en gång sade
Inom hjärterum de vida negder finnas
Om den väg var den han själv valde

En längtan efter svunna tider
ropas ut i den kalla luft

Flyter döende ut över vidder utan svar
En blick från väst möter drömmen
om den sanna friheten
Tornar upp över land och hav
Över människan och dess dårskap.